Maktlös…
Hatar den här känslan av maktlöshet som råder nu.
Mamma ringde nyss & mår inte alls bra & det är såklart lite allmänt struligt med sjukvården i vanlig ordning.
Jag vet inte vad jag ska göra, om jag ens kan göra något?!
Jag har inte riktigt den tid som jag skulle vilja just nu för att åtminstone lyssna på det hon vill berätta för mig.
Jag har inte ens fokus att förstå just nu riktigt hur hon menar.
På jobbet är det mer än kaos.
Nu har det gått en halvtimme sen hon ringde & var lessen…
Jag inser nu att oavsett vad jag har att göra, vad jag har lovat någon annan att göra, vad jag borde göra eller vad jag helst skulle vilja göra så går ju familjen först.
Jag skulle helst vilja åka hem till min Stina & pyssla i vårt nya hem, det är det enda jag vill riktigt ordentligt just nu & eftersom det råder kaos med grejer & kartonger överallt vore det dessutom smartast, men jag tar en sväng förbi mamma på vägen hem i alla fall, trots att hon fick till svar att jag inte skulle hinna med det i dag.
Insikten lyder således: Jag har all tid i världen att göra mina saker en annan dag för jag har bara en mamma.