Konstiga dagar.
Det är lite turbulent i min skalle nu igen. Mycket som sker på alla plan & det är återigen helt omöjligt att fokusera korrekt.
Hemma är det, trots flytt & så, lugnast på nått mysko vis. Vi har kommit på plats & jag kan komma hem nu & känna att jag är just hemma! Detta utan att jag känner ett måste att göra saker. Sagolikt skönt.
Med Sabaton är det också relativt lugnt nu. Det liksom rullar på & det lilla jag behöver göra är enbart kul & känns som ett skönt avbrott i min gråa vardag. Dock skulle man ju såklart önska att saker & ting faller på plats ordentligt för dom & att det därefter kommer kul erbjudanden till mig, men den dagen, den…..
Med Poodles är det helt lugnt. Jag har bett om ett avslut på det projektet pga tidsbrist & dealen är att de skall finna min ersättare, vilket nu efter ca 3 månader ännu inte skett så jag får väl fortsätta ställa upp då de behöver mig ett tag till antar jag… De klarar det dagliga på egen hand iaf så det ska inte behöva innebära så mycket handpåläggning heller, hoppas jag! Finns helt enkelt inte tid mer!
Sen är det resten.. & med resten är mitt ordinarie jobb som numera är vad en del skulle benämna som ett ”kall” antar jag. Efter 8 år eller vad det nu är så hamnade jag & min käre vän & tillika kollega Erik i en lite annorlunda situation då vi numera sköter driften av firman, nu under helt nya ägare from 1 Sept.
Detta gör att min skalle svämmar över då & då med info, intryck, ideer etc.. I dag är det en sån där extra jobbig dag efter att ha vart i möte med en av huvudägarna typ hela dagen.
Mycket ska ske & inget sker över en natt skull eman kunna sammanfatta det hela med.
Ni som känner mig vet att jag vill att saker ska hända direkt efter att beslut fattats & eftersom det inte riktigt är så vi har det just nu känns det enbart frustrerande & lite jobbigt.
Men, det är såklart skoj på ett bizarrt vis med!
Det jävliga i kråksången är att man inte hinner allt.. Det funkar inte att jobba på med de sysslor man haft i flera år + ta över allt vad gäller driften av företaget + ta allt ett eller flera steg framåt. Detta i kombination med att alla anställda numera kommer till mig med alla frågor som jag ännu omöjligtvis har svar på eller som jag dessutom med handen på hjärtat inte alls är van att hantera, än.
Bara att hoppas att de har tålamod ett tag till så man blir mer varm i kläderna & får grepp om allt mellan nya arbetskläder, kaffe-sort i automaten till skatter, löner & allt sånt där som man som anställd vant sig vid att nån annan bara fixar…
Nu kom Stina hem, dags att koppla ner från nätet, koppla av alla tankar på jobb & spendera tid med den enda människan i världen som enligt egen utsago är kär i just mig av nån helt oförklarlig anledning som jag mest troligt aldrig kommer att förstå!
