Ett steg bakåt igen då…

Operationsdagen slutade inte riktigt som vi hade hoppats, redan efter en snabb titt avslutades letandet & meckandet i min mamma i dag pga att det dök upp fler bastarder som inte alls skall finnas i en mammas mage.

Dessa bastarder gav däremot ett par fina prover som nu är skickade på analys & först om ca 10 dagar finns ett svar på exakt vad som bråkar inuti henne, dvs vilken typ av cancer det är frågan om. Därefter blir det nya funderingar på lämplig behandling & än mer huvudbry i fallet.
Modern är vaken efter operationen & mår riktigt bra, både fysiskt & psykiskt, trots det tråkiga svar som läkaren gav. Hon är en fighter min mamma, på grymt många sätt & när man är mer eller mindre övertygad om att hon ska ge upp så blixtrar hon till & är stark som björn.
Nu kommer hon att bli smärtbehandlad under de närmaste dagarna, därefter får hon komma hem igen i väntan på provsvaren. Sen blir det en dagstripp för oss två ner hit till Uppsala igen för att diskutera igenom fortsättningen med överläkare Britt-Marie.
De räknar med att hon får åka hem efter helgen, jag & min bror räknar med att åka redan på fredag om inget händer som gör att vi bör finnas till hands längre. Egentligen borde man kanske vara med hela tiden här nere, men det känns inte att det kommer att behövas med tanke på hur pass bra hon mår nu efter detta lindriga ingrepp hon var med om i dag, dock vet man ju inte hur mycket stöd hon kan komma att behöva de kommande dagarna…
Tiden får utvisa i vanlig ordning & mig gör det absolut ingenting om hon vill ha mig kvar, det enda som stör mig är att hemma finns världens bästa Stina & allt för ofta när jag inte är hemma ligger världens coolaste & sötaste katt i hennes knä.. 
-Det retar mig.