Det är hög tid att gå offline!

Nyårslöften är otroligt töntiga anser jag. Det är världens enklaste sak att lova en sak, och sen bara strunta i det när andan faller på. Därför lovar jag inget.
Eller sätter upp glasklara regler som ska styras av ett plötsligt beslut att förändra livet eller sitt beteende.

Men, det är dags att ändra inställning för vad som är viktigast i livet, och det kan omöjligtvis vara att ständigt vara online. Att svara på all inkommande kommunikation direkt när den inträffar, oavsett veckodag eller klockslag. Att vara tillgänglig på alla möjliga sätt, jämt?

Nej, nu måste det vara nog. Jag behöver gå offline!

Jag kan inte vara den som alltid ska svara på mail, sms, meddelanden på Facebook etc på nolltid. Varför ska det vara så? Vem har bestämt att jag ska ha mitt liv styrt av andra?
Att jag ska vara den som löser andras problem genom att svara på frågor som uppkommer, oavsett när? Det måste ju vara Jag till slut som kan, och ska, avgöra vad som är viktigt och vart ribban skall läggas?

Ända sen mobiltelefonen kom så har jag haft inställningen att svara när det ringer (Har iofs blivit oerhört mycket bättre på att strunta just i samtal på obekväma tider) eller svara på SMS så fort det plingar till i luren. Sen kom E-post, och sedermera sociala medier. Och beteendet har ärvts med för varje nytt kommunikationsmedel som uppkommit.

Har jag fått ett meddelande, och sett det, så har svar oftast kommit på nolltid. Oavsett när.
Bekvämt och hövligt på alla sätt, för den som kontaktat mig.

Det känns faktiskt väldigt märkligt att behöva känna att man ska besvara allt, omedelbart. Att känna att det är slarvigt, ohövligt och ignorant att bara släppa det tills en vettigare tidpunkt infaller.
Exempelvis jobbrelaterade saker som man lika gärna kan hantera när man “är på jobbet” så att säga. Och det är exakt här som undantagen från reglerna kommer, och måste komma..

Jobbet innebär ju faktiskt att kunna vara flexibel när det gäller tider på dygnet, och veckodagar man ska jobba. Helt klart. Även helger, ibland.
Allra helst när det är kommunikation som sker på konstiga tider på grund av olika tidzoner.
Det är ett bekymmer som måste med i beräkningen att om ex en affärskontakt i USA behöver ett snabbt svar, material eller liknande, så kan ju faktiskt det röra sig om att man måste, eller iaf bör, svara sent en kväll, och kanske även en fredag-kväll mitt under en familjemiddag eller liknande.

Det hör till jobbet, och skall så vara.

Det kan även vara andra saker i jobbet som brinner till och måste lösas oavsett tid eller dag. Dock är det ganska sällan som sånt sker om jag ska vara ärlig. Det mesta som är brinnande bråttom kan gott vänta några timmar. Och i de allra flesta fallen kan det faktiskt vänta i någon dag.

Med något enskilt undantag såklart.

Det mesta som sker är faktiskt otroligt icke-bråttom-saker som dyker upp och som jag besvarar direkt av den enkla anledningen att: Det skall besvaras så varför inte göra det direkt?

Eller inte?
Vem tackar mig för det, egentligen?
Vem tycker att det är okej att alltid en dator eller mobiltelefon alltid kommer i första hand?
Knappast familjen i alla fall.

Så, kontentan av allt är ju att man enkelt kan stänga av helt och vara ledig / icke i tjänst / okontaktbar, etc när resten av familjen är det. Att tillåta sig själv att vara offline. Eller?

Det är ju dessvärre inte så enkelt, men en liten skillnad mot hur det är i dag skall nog allt gå att få till.
Utan att nåt försummas såklart.

Det kanske helt enkelt bara behöver handla om att lära sig prioritera vad som är ruskigt bråttom, och vad som kan vänta lite? Troligen!

Så det lovar jag härmed så här på årets sista dag.